Senaste inläggen
För många konstintresserade Linköpingsbor är Norbert Robles ett känt namn. Han arbetar i flera olika tekniker, experimenterar med collage etc. Men handkolorerad koppargrafik är nog det första man tänker på när det gäller honom.
Det finns något lekfullt, livsbejakande i det mesta han producerar. Till det bidrar människofigurernas utformning och uttryck, men också de distinkta linjernas svepande svängar, liksom de abstrakta färgformationernas dans. I en del bilder anar man influenser från Matisse, fast Robles uttryck måste ändå sägas vara hans eget.
Konsekvens
Hos dagens verk känner man igen vissa element som spelade en framträdande roll för 20 år sedan. Det existerar alltså en konsekvens i hans konstnärskap. Han prövar, omformar idéer som han burit med sig under många år.
Inställningen och förfaringssättet gör att man genast känner igen ett Robles-verk. Konstruktionen av motiv och bilder bygger ofta och i hög grad på inlagda svarta linjer. De skänker en resning till det totala sammanhanget och understryker också olika, tämligen uppsluppna skeenden. Småmönstrade, svartvita partier, med för konstnären typiska figurer, skjuter in i färgade fält och ökar på så sätt både spännvidd och djupverkan.
Konstärligt dekorativt
Robles hanterar färgen på ett sätt som möjliggör för olika intensiva kulörer att samsas på samma yta. Vissa grafiska verk är påfallande dekorativa, men på ett sätt som tillåter det rent konstnärliga att spela huvudrollen.
Framgången för Stieg Larssons Millennium-trilogi är närmast unik. Eva Gabrielsson som förlorade sin sambo precis innan den första boken i serien kommit ut har svårt att glädjas över världssuccén. Inte nog med att hon förlorat den människa som betydde mest för henne, hon har också berövats delaktigheten i hans postuma världsberömmelse.
Besatt av hämnd
Den bok hon nu skrivit (tillsammans med en fransk journalist) om sitt liv med Stieg är inte balanserad. Det är också mycket begärt. Men sorgligt nog bidrar den därför inte heller till att öka sympatin för henne.
Hon förefaller helt besatt av tankar på hämnd mot dem som behandlat henne eller Stieg illa. Hon försöker visa att också Stieg levde efter regeln att alltid hämnas alla oförrätter. Därmed kommer garanterat konflikten mellan henne och Stiegs bror och far aldrig att lösas.
Förbannelse över fiender
Hon berättar utförligt om hur hon efter Stieg Larssons död samlade alla hans vänner för en ceremoni som hon hämtat från Havamal. Hon skrev ned ett så kallat nid - en förbannelse över alla parets fiender. Enligt den isländska traditionen ska nidet kombineras med ett avhugget hästhuvud. Helt naturligt saknade Eva Gabrielsson tillgång till ett sådant och bröt i stället sönder en liten hästskulptur som hon ägde. Nidet och hästen kastades ceremoniellt ut i sjön.
Hennes bok skissar deras liv tillsammans fram till Stiegs för tidiga död. Hon visar hur många av detaljerna i Millennium-böckerna hämtats från verkliga upplevelser de haft tillsammans. Besynnerligt nog går hon ett steg vidare och hävdar att allt i böckerna är bokstavligen sant och hämtat ur den svenska verkligheten. Och av detta drar hon den egendomliga slutsatsen att böckerna egentligen lika gärna kunde ha skrivits av henne.
Ingen rätt
Millennium-böckerna är grymma sagor för vuxna. Deras styrka är att de så uppenbart struntar i vad som är tänkbart och möjligt i den verkliga världen. De utvecklar också hämndmotivet på att sätt som ingen skulle kunna acceptera i verkliga livet.
Lagen ger inte Eva Gabrielsson någon som helst rätt till arvet efter Stieg Larsson och till de hundratals miljoner som böckerna dragit in. Hon verkar inte bry sig mycket om pengarna. Däremot är hon fixerad vid tanken att hon ensam kan förvalta det ideella arvet efter Stieg - böckerna och hans tidigare artiklar. Känslomässigt är det lätt att önska att hon skulle få den rätten. Samtidigt blir jag efter att ha läst hennes bok inte övertygad om att hon skulle vara någon god förvaltare av Stieg Larssons verk.
Hon lockar nu med att försöka plocka fram den ofullbordade fjärde delen av Millennium. Som skäl för att den fortfarande hålls undan på en dator som Stieg Larsson disponerade, men som ägdes av tidningen Expo, för hon fram att datorn också innehåller uppgifter om Stiegs källor för artiklar och annat. Och källor får man inte avslöja.
Det har gått några år sedan Norrköpings symfoniorkester spelade i Mjölby, på tiden, verkade det som. Mjölbyborna visade sin uppskattning med stående ovationer. Dock ställde kulturscenen särskilda krav på musikerna. Alla ljud hördes mycket väl, det var som att man kröp inpå stråkdragen. Mozarts klassiska elegans blev rätt så direkt, medan Antonín Dvoráks åttonde symfoni mådde oväntat bra av den torra inramningen.
Rätt jäktad
Wolfgang Mozart skrev sällan i moll, vilket var en tendens som låg i tiden, men två symfonier blev till i g-moll. Att nummer 25 kallas för den "lilla", har väldigt lite med formatet att göra. Den "lilla" blev jäktad, men på rätt sätt, och nästan glad trots molltonarten. Orkestern hade kunnat vara mer flexibel, men det stela var en tillgång åtminstone när det var dags att trycka ifrån i dramatiska passager.
Sublim inledning
Den vackra "Elegin" för cello och orkester av fransmannen Gabriel Fauré fann en stilla melankoli utan hopp. Cellisten Sofia Petersen från orkestern var solist, med en klangfull äldre cello som sjöng i sitt lyriska tenorläge större delen av elegin.
Till sist fick vi Dvoráks åttonde symfoni som verkligen gav SON en chans att visa vad de går för.
Det var till att börja med en sublim inledning med tjeckiska dofter. Stringenta rytmer som hördes in i minsta detalj, tromboner med sammetslen ton. Det var livligt, dynamiskt och inlevelsefullt. Den tydlige Daniel Blendulf som dirigent var en lyckosam kombination med Dvorák och lokal. Orkestern excellerade i alla utmanande partier där de måste vara exakta och korta.
Videon till "Jag vet vilken dy hon varit i" från Håkan Hellströms senaste album följer en ung tjej i HH-tröja och sjömansskjorta som ser sin hjälte live. Samma tjej, 18-åriga Amanda från Borlänge, får också en stor roll i den kommande Hellströmdokumentären "2 steg från Håkan".
Filmen är fortfarande under arbete. Den kommer att visas i SVT:s "K special", förmodligen under våren, och får kanske också biopremiär. På tisdagen presenterades den som ett work in progress på Göteborgs filmfestival.
Cirkusen kring Håkan
Bakom filmen ligger John Boisen och Björn Fävremark som regisserat både "Jag vet vilken dy..." och den första videon från Hellströms senaste album, "River en vacker dröm".
Där går Håkan runt på Göteborgs gator bland sina fans. Människor kommer fram och hälsar, de vinkar, han skriver autografer. Man kan se den som ett smakprov på den färdiga dokumentären.
-Vi säger att filmen kretsar kring Håkan, inte handlar om honom. Den visar det klimat som vuxit fram runt honom - reportrarna, fotograferna, fansen som Amanda. Han är navet, men det omkring honom är lika viktigt, säger Fävremark.
-Filmen är ingen biografi eller sammanfattning av hans karriär. Den följer en begränsad period från att albumet släpptes (i oktober) fram till i dag. Vi är inte så intresserade av hans privatliv, vi skildrar fenomenet Håkan Hellström.
Dubbla känslor
Hur påverkas Håkan Hellström själv av cirkusen kring hans person? John Boisen säger att frågan är svår att besvara.
-Jag har bara en dålig analys. På samma sätt som han älskar att stå på Scandinaviums scen där han själv sett stora band känner han alltid ett hot. "Någon är efter mig, någon vill inte att jag ska lyckas".
-Det hörs på skivan också, säger Fävremark. Det är som att han förbereder sin egen undergång. Kanske syns det fenomenet bäst på nätet, där frodas ett hat som vi ska försöka ta upp i filmen även om vi just nu inte vet hur.
Ljud från utställningens monitorer och högtalare stör, samspelar och blandas med varandra till ett brus som höjs och sänks som andhämtning.
Dror Feiler använder själv ordet kakafoni om "Ondinonnk - de ouppfyllda önskningarnas språk", verket som finns innanför entrén. Under tio års tid har han filmat gatumusikanter runtom i världen, för att låta dem tona fram en efter en och tillsammans skapa ett myller av ljud och musik.
- Rytmen i bilderna är uppbyggd som en fuga i Bachstil med 16 stämmor. Jag gillar massljud. Att lyssnaren kan zooma in och ut ur det och hitta olika saker varje gång, säger han.
Interference betyder enligt ordboken bland annat störning och kollision. Det är precis vad Gunilla Sköld Feilers stillsamma, mjuka och poetiska bilder av kragar utsätts för, där de hänger mitt emot gatumusikerna och alla deras ljud.
- Så länge det finns liv finns det störning, säger hon.
Dror Feiler lägger till:
- Konsten påverkar livet, men vi vet inte riktigt hur. Precis så är det med ljuden och konstverken här inne.
Ett team
Hon är bildkonstnär, han utbildad musiker. Numera ser de sig som ett team, där den enes idéer samverkar och utvecklas tillsammans med den andres.
Ett gemensamt projekt är "Snövit och sanningens vansinne" från 2004, som blev hett internationellt nyhetsstoff efter att Israels ambassadör saboterat det. Installationen bestod bland annat av en bassäng med rödfärgat vatten där en bild av en kvinnlig palestinsk självmordsbombare flöt på en liten båt. Amabassadören såg verket som en provokation, medan makarna Feiler framhöll att tanken var att visa på våldets konsekvenser.
Motstridiga känslor
Under namnet "Once upon a time in the middle of winter" har de nu dokumenterat det tumultartade efterspelet till händelsen. Tidningsurklipp, bilder, tv-inslag, den lilla båten, färgerna som användes för att färga vattnet, allt finns här.
Gunilla Sköld Feiler har i dag motstridiga känslor inför allt som hände.
- Det finns flera olika dimensioner. Vi blev dödshotade och jag fick fruktansvärda samtal om vad man ville göra med Dror. Jag klarade inte det utan drog mig undan. Han är uppvuxen med motstättningarna och kunde ta debatten på ett annat sätt. Samtidigt innebar händelsen att vi blev kända, men det förde också med sig att jag ibland uppfattades som en hårdför politisk konstnär. Det är jag inte, säger Gunilla Sköld Feiler. Sedan lägger hon till:
- När jag gifte mig med Dror Feiler gifte jag mig också med konflikten mellan Israel och Palestina.
Det blev inte minst tydligt i maj förra året när han var en av dem som deltog i hjälpkonvojen till Gaza som bordades av israelisk militär. Nio turkiska aktivister dödades.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
|||||||||
|